Av: Martin Lundkvist

Det är väl så att antingen så gillar man instrumentalmusik eller så gör man det inte. Bortsett från den fusionjazz där alldeles för duktiga musiker stänger in sig i var sitt rum och spelar så mycket de kan, brukar vanligaste invändningen från skeptikern vara att det inte "händer något". Men för oss som inte kräver mer än ett monotont groove eller en skön basgång är musik utan sång en högst underskattad musikform - så länge den håller oss borta från påfrestande soloutflykter vill säga. Själva styrkan med instrumentalmusik ligger i att den ofta är gränsöverskridande, vilket innebär att en och samma person kan få ut precis lika mycket av DJ Krush och Scientist som Man Or Astro-Man? och Euro Boys. "Long Day's Flight 'Till Tomorrow" innehåller alltså enligt vissa intetsägande musik, men för mig har den ungefär samma musikaliska värde som t ex soundtracket till "Vampyros Lesbos". Vissa tycker även att norska Euro Boys gör originell musik, men det stämmer inte riktigt eftersom första singeln "Filadelfia" - enda låten med sång att tala om - drar tankarna åt Stone Roses och sömniga "Deliverance" bygger på nästan samma bakgrund som Primal Screams "Star". Sådana likheter är dock inte någonting som stör, tvärtom. Det är bara trevligt att höra att blåset i "Rock'n'Roll Farmacia" inte är helt olikt det i "The Lions And The Cucumber" från ovan nämnda film. Egentligen skulle jag även vilja prata om hur briljant dystra "Black Fez" är i all sin enkelhet, men det får du helt enkelt ta och upptäcka själv.